Först o främst.. jag vet inte om jag gillar det nya utseendet på Blogger här. *brr*
Nåväl.
Idag var jag iallafall ute på stan ensam för att inhandla de sista julklapparna som jag fått i uppdrag att köpa. Så dagen börjar med att åka spårvagnen ut till Waldermarsudde och jag beslutar mig sonika att gå hela vägen tillbaka till stan, ungefär en 45 minuters promenad. Kallt o friskt väder, solsken. Perfekt väder för en långpromenad för mig.
När jag kommer över Djurgårdsbron beslutar jag mig för att INTE ta Strandvägen tillbaka utan börjar gå längs Narvavägen istället. DÖM OM MIN FÖRVÅNING när jag då, av en slump, snubblar över
Autoropas lokal där i hörnan Linnégatan/Narvavägen!
Jag hade inte den blekaste om att de fanns där, och de har funnits där lika länge som jag bott i Stockholm!
Knatar fram till dörren, ser att de har öppet. De har ju såklart inte en öppen dörr, utan jag får ringa på och efter en kort stund glider en "stereotypisk lyxbilsförsäljare" fram till dörren och släpper in mig. Jag kan väl inte varit den mest optimala kandidaten med tjock vinterjacka, halsduk, snorig näsa och sliten mössa. *hehe*
Han är dock mycket trevlig och välkomnar mig in och berättar att han sitter med kund, men att jag får lov att ströva runt.
Storögd Roger går runt, tittar, drömmer, ögonen glittrar i takt med lacken på alla vackra Ferrari...
Efter en stund kommer ytterligare en försäljare, i sällskap med en liten söt voffsing för övrigt, och ansluter till mig. Han visar de övriga skatterna som finns i en lokal en trappa ner. Vi samtalar lite om Ferrari, att jag inte visste de låg här och om min Mondial som jag skall skaffa (med er hjälp.)
Han behöver ta ett samtal, så han ursäktar sig och ber mig att säga till om det är något mer.
Jag står och drömmer några minuter till i den nedre lokalen och beklagar mig faktiskt lite över Bentleyns övervulgära front jämfört med Ferrari.. Vadå, jag partisk?
Jag känner iallafall att det börjar bli dags att gå, men jag tänkte att detta är nog det bästa tillfället på länge jag kommer få att uppfylla den första av mina Ferrari-drömmar.. att få SITTA i en.. Man ska ha små drömmar, då är de enklast att uppfylla..
Mina Ferrari-drömmar är följande;
#Att få SITTA i en.
#Att få ÅKA i en.
#Att få KÖRA en.
och såklart, målet med denna blogg; #Att ÄGA en.
Hittar killen igen och bestämmer mig då för att även fråga om en annan av mina drömmar, att få arbeta med att SÄLJA dem, att faktiskt få jobba FÖR Autoropa som säljare! Vet inte varför, men det har ett bra tag nu varit en lockelse, att vara nybilsförsäljare. Det är något jag kommer arbeta mot när jag flyttat till Skåne igen.
Så jag säger iallafall som det är, jag är Ferrari-fan, men aldrig suttit i en, så jag undrar helt enkelt om ni har någon jag kan få sitta i.. "Självklart kan vi ordna det" säger han *LYCKAAA*
Så jag förväntar mig en promenad ner i "garaget" för att sitta i någon av de mindre noggräknade Ferrari. (Finns det, för övrigt?) Men NEJ, han leder mig till inte mindre än
DENNA GUDOMLIGHET. Limited Edition.. 2 miljoner kronor.. Jo, jag tackar ja.. Det var en upplevelse. Jag satt inte bara i en bil, jag satt i en Passion. Jag kan ju säga att jag nu längtar efter nästa två steg. Åka/Köra..
Hela tiden småpratade vi, bl.a. berättade han att Sverige faktiskt är ett "stort" land i kundutbudet som vill ha specialutgåvorna och specialsydda Ferrari, inte bara "fabriksFerrari".
Till slut klev jag (klev? okej, vältrade/trillade) ut ur skönheten och frågade rätt ut hur man skulle gå tillväga för att ha möjligheten att få jobb på Autoropa nere i Ystad med tiden.
Visst gav han mig lite insikt och lite förhoppningar då han tyckte att säljkompetensen är viktigare en Tekniskt Kunnande eller kontakter iallafall, så det värmde.
Tackade till slut för mig och gick varm i själen vidare i stadens kalla vind.
När väl jag kommer hem och kopplar av ville jag glida in på Autoropas hemsida och kolla lite hur läget ligger, vilka som styr, hur företagsledningen ser ut och vem man eventuellt till slut skall kontakta.
Hittar fliken "Personal" och "
Ledning och Försäljning.". Klassisk sida med snygga foton vid varje kille.
Ser killen som öppnade åt mig, en Mikael N. tydligen, trevligt. Ser killen som hjälpte mig, en Filip L. uppenbarligen, sjysst. "
Då ska vi se.. Mikael är försäljare står det, ja.. Filip som hjälpte mig då? Ah.. Verkställande Direktör, ah.. uh.. *harkel* jahaaa..."
JORÅSATT.... jag har just frågat ut VDn hur jag får jobb hos honom, tekniskt sett.. Hehe.. hrmm..
Smidiga Larsson.
Så antingen har jag just tagit bort ALLA chanser jag hade. "
Den idioten kan vi INTE ha hos oss.."
eller så kanske jag gjort tvärtom.. "
Det där var en kille som vågade, han passar i firman.."
Så, väl i Skåne lär tiden utvisa det.
TACK FÖR MIG FÖR IDAG!
Idag har jag lyckats med tillräckligt. *heh*
/Roger, med en Ferrari-välsignad rumpa.
